» Elin Algotsson

Idag fick vi åka hem!

Daily life, Nellie, förlossning Permalink0
Kändes fantastiskt skönt att komma hem och börja livet som en familj äntligen. Vi har känt oss så låsta när vi varit inlagda men det har ju varit av en anledning som vi varit på sjukhus så många dagar. Det började ju med Tt jag var inlagd för sovdoserna jag fick för att kunna hantera förvärkarna. Sedan efter förlossningen fick  jag komplikationer utav spinalbedövningen som de lade på mig under förlossningen. Den gav mig extrema migrän- och yrselattacker. Jag var så himla svag! Christoffer fick hjälpa mig med allt och var min personliga assistent under de dagar vi var inlagda.
 
Jag var ju mörbultad som det var efter en sjukt långdragen latensfas av värkar som inte gav effekt förrän de pushade på kroppen med värkstimulerande dropp osv. (Återkommer till detta i förlossningsberättelsen sedan). När förlossningen var över så var jag så himla blek och yr och kände som ett tryck runt hela huvudet. Jag bara kräktes, orkade knappt inte ens gå och klarade inte att äta eller sova. Ni kan ju tänka er hur lillan var trött dagarna efter då som sög och sög på brösten men fick bara ynka droppar med mat för jag var så uttorkad och utmattad. Brösten gjorde så fruktansvärt ont just då så fick bara ångest. Hon sjönk i vikt och fick lite lågt blodsocker som var på gränsen för vad de "får" ha. Till slut vi fick hjälp med att tilläggsmata med både ersättning i en kopp och sedan fick vi prova att sondmata med en slang på fingret för att koppmatningen var alldeles för bökig och frustrerande att få till när hon var galet hungrig och bara vevade runt. Det funkade mycket bättre och en nöjd bebis ger en nöjd mamma! Kände sådan förtvivlan som inte kunde ge mitt barn mat och när jag fick se henne galet nöjd efter första målet med ersättning blev jag så ledsen inombords som inte fått hjälp tidigare. Men jag visste ju inte att hon knappt fått i sig något alls ust då. Nu när vi är hemma efter 3 dagar är det en helt annan historia. Mjölken rann till med bravur när jag fick slappna av och mysa här hemma och Nellie kan äta sig nöjd från mig men vi har ändå ersättning redo för att kunna kombinera :). Var så nära på att ge upp amningen pga. pressen jag kände på sjukhuset för jag ville ju så gärna amma men det gick inte i den miljön och med det måendet jag hade. Jag är glad att jag ändå fortsatt att ge det en chans till att kämpa med att få igång det här hemma nu när jag mår bättre :). 
 
Vi fick första besöken idag av min syster samt Christoffers föräldrar. Det var så himla fint att se stoltheten i deras ögon och skönt att orka vara utanför hotellrummet! Men det finaste jag vet är när Christoffer pratar med vår dotter om att hon är den finaste som finns och att vi har bakat henne bra, hihi. Då smälter jag lite extra och mina känslor för honom bubblar upp till max :). Han är sååå fantastiskt i allt detta, ni anar inte! Världens bästa sambo och pappa verkligen ♡.
 
Nu ikväll första natten hemma har vi inte gjort så mycket mer än att landa och slappna av. Njöt när jag la mig ner i vår säng. Den har aldrig varit såhär skön som den är nu! Katterna var så skeptiska när de fick se Nellie för första gången. Himla lustigt att se de nästan flyga fram och nosa på henne för att sedan fly så fort hon lät lite ;). Imorgon (eller ja idag) måste vi handla frukost. Ekar nästan tomt i kylen då mjölken, brödet och allting sådant har gått ut under de dagarna vi vart borta. Vi ville ju bara snabbt hem så vi tänkte ju inte på att köpa med det. Frustrerande när jag var så hungrig och sugen på nattmacka (...man blir ju döhungrig av att amma!).
 



 
 
 
Till top