Våran första bebis försvunnen.
Det skulle bli så toppen att flytta till ett nytt ställe. Ny, fräsch lägenhet och slippa trapporna. Nellie skulle få ett större och fräsch, vitt rum. Vädret var kanonvarmt under dagarna vi flyttade in. Vi tog paus i uppackningen för att inte få psykbryt på varann under de varma dagarna och chillade några timmar på Alideberg och Almenäs. Flyttlådorna försvann sakta men säkert men värmen tog ju kol på en och vi blev tvugna att vädra på natten för att kunna sova. Fönstret var dock lite väl öppet på första hacket. Inte rymningssäkert alls. Så jag satte fast det med ett snöre så att springan inte skulle vara såpass stor att katterna skulle komma ut. Trodde jag.
Natten till den 7 juli försvann våran älskade Iza och har inte setts till sedan dess. Våran fina fina Iza. Jag vaknade på morgonen och ropade på katterna k vanlig ordning. Men bara Alice kom fram. Konstigt tyckte jag men hon gömde sig väl bara. Vi letade, och letade och ropade. Men ingen Iza. Alice betedde sig annorlunda. Hon har alltså tryckt sig ut genom fönstret för att få se världen utanför. Älskade lilla katt, varför skulle du vara så dum? Vi har letat varenda natt runt om i stan sedan det hände. Vi ropar och lockar på henne flera gånger om dagen, men ingenting. Vi har polisanmält henne som försvunnen, delat över hela facebook, satt in i tidningen och ringt veterinärerna i stan om de får in någon katt med hennes färger. Vi gör verkligen det vi kan. Tomheten och ovissheten är sjukt plågsam men vi ger aldrig upp hoppet. Någonstans därute finns hon, det är bara en fråga om vart.
Kom hem nu Iza, vi saknar dig!
