» Elin Algotsson

Hur håller man humöret uppe?

Daily life, Graviditeten med Zackarias, Tankar Permalink2
Det är otroligt svårt att hitta motivation till någonting just nu. Ogillar starkt att vara såhär negativ och dyster som jag är just nu. Men det är inte roligt nu i slutet av graviditeten. Jag önskar att jag kunde tycka det var mysigt och bara känna längtan och peppen just nu, men det är tyvärr långt ifrån verkligheten. Självklart längtar jag och ser fram emot vårt första möte med den lilla grabben vi väntat på så länge nu. Idag gick jag in i vecka 37 och graviditeten räknas som fullgången om en vecka. Men jag har känt mig så färdig i flera veckor. Jag är väl medveten om att jag fullt troligt kommer gå över tiden då graviditeten med Nellie var mer eller mindre likadan och lika tuff i slutet. Men då hade jag bara mig själv att anpassa dagen efter, så är det ju inte nu. En vardag med en snart 1,5 åring och vara höggravid är tuff, det är ingenting jag tänker ljuga om eller sticka under stolen med. Att dessutom få uppmaningar och skäll av bekanta för att man bara klagar på att det gör ont och är jobbigt men inte ser till att bli sjukskriven så att Christoffer kan vara hemma och vabba och bli ifrågasatt hur man ska orka med två barn om man klagar redan nu gör det absolut inte lättare.
 
Det finns tusen anledningar till att jag inte är sjukskriven och Christoffer inte är hemma och tar hand om Nellie om dagarna. Dels har jag bättre dagar då jag faktiskt orkar och är näst intill smärtfri, sen förlorar man otroligt mycket på att vabba så det är ju inget man vill göra i första taget dels för arbetets skull eller för ekonomins skull. Sen minns jag mycket väl processen förra graviditeten när jag skulle bli sjukskriven och den var långdragen och jag blev rejält ifrågasatt varje gång jag var hos läkaren trots att jag knappt kunde gå, sitta eller stå. Jag nämnde sjukskrivning denna gången för min barnmorska och jag skulle i princip behöva vara konstant sängliggande och inte klara att ta hand om Nellie alls för att det skulle bli möjligt. Men riktigt så gravt är det inte att jag orkar ta den peocessen och framförallt inte nu med så kort tid kvar. Jag har jävligt ont, är orkeslös och begränsas fysiskt och Nellie drabbas absolut när jag inte kan leka med henne som förr, men Christoffer är ett telefonsamtal bort om det absolut krisar och inte skulle funka, och jag har familjemedlemmar som kan avlasta ibland. Men så är det det här med stoltheten att behöva be om hjälp när man bara vill motbevisa alla som ifrågasätter ens förmåga och föräldraskap. 
 
Vecka 36 sammanfattning - flimmer för ögonen, klåda på magen, foglossning, förvärkar, andningssvårigheter, sömnlöshet, aptitlös, illamående, orkeslös, nya bristningar, humörsvängningar deluxe. Hoppas verkligen på att vecka 37 blir lättare!
 
 
 

Tankar inför barn nummer två.

Daily life, Graviditeten med Zackarias, Tankar Permalink0
Söndag idag och veckorna bara rullar iväg. Snart bara en månad kvar tills lillknodden i magen är beräknad och man börjar förstå storheten och att livet snart ställs om på nytt. Man längtar efter den där lilla bebisbubblan och är riktigt nyfiken på vem det är därinne samtidigt som man är lite panikslagen över hur tiden och kärleken ska räcka till för två barn. Bärsjal och bärsele är två riktigt bra uppfinningar som lär användas massor här hemma nu med barn nummer två. För som det känns just nu har Nellie fler behov som kräver uppmärksamhet än vad en bebis har så lillebror han kommer nog mest få vara med i farten i början haha. Men det har sin charm det med! Vill ju absolut inte framkalla onödig svartsjuka genom att låta den nya individen ta över allt och sätta Nellie åt sidan. Men vi hittar till slut vårt sätt tror jag och en balans på det :). Extra viktigt eftersom Nellie inte börjar förskola än på ett tag att verkligen finna balansen i uppmärksamhet och hitta på stimulerande saker med henne. Men jag hade inte velat ha det annorlunda. Vill att hon ska vara delaktig från första stund med sin lillebror och inte känna att vi skickar iväg henne även om jag absolut tror att hon skulle älska att gå på förskola och leka med andra barn och allt vad det innebär så får det vänta några månader till. Dessutom skönt att slippa oroa sig för onödiga dagisbaciller för en ny bebis iallafall i den känsliga perioden i början.
 
Det är ju svårt att tänka sig in i hur det blir innan man är där. Sen är alla barn och föräldrar olika. Somliga kanske aldrig använt bärdon med sina barn och tycker det känns jättefel medan somliga använder det JÄMT. Vi var nog något mittemellan när Nellie var liten. Vi var tacksamma att ha en bärsele och sjal och den användes mycket för att underlätta vardagen i hemmet eller om man skulle gå någonstans där det inte var optimalt med vagn. Men annars föredrog iallafall jag att ha henne skyddad i en vagn framför i en sjal eller sele när man var ute om möjligheten fanns. Sen kändes det viktigt att låta henne få öva på att rulla, krypa och allt sådant på egen hand även om sjal/sele såklart inte hämmar utvecklingen på det viset så var det skönt att vara fri ibland och bara inspektera ens barn upptäcka världen på sitt sätt. 
 
Med lillebror och barn nummer två kommer jag absolut inte känna stress över att han ska lära sig massa saker. Han får gärna vara bebis så länge han kan för min del. Nellie var ganska tidig med mycket och gick första stegen vid strax innan 9 månader och gick helt själv vid 10 månader och nu i efterhand hade hon absolut inte behövt ha så bråttom. Hon växte ju upp SÅ fort tack vare det. Ska absolut uppskatta och njuta mer av alla faser av utvecklingen denna gången med vårt nya tillskott!
 
Nu längtar vi massor och räknar ner varenda dag till första mötet med lillebror. Ska bli så intressant och spännande att se oss tackla vardagspusslet med två barn, mindre tid för varandra och förmodligen mindre sömn. Men jag är inte orolig för vi vet vart vi har varandra och hjärtat slår fortfarande extra slag när Christoffer kommer hem från jobbet. De där små pussarna i vardagen är viktiga och hela dagen blir knäpp om vi inte pussas när Christoffer åker till jobbet och kommer hem från jobbet. Man har sina små saker för att inte tappa varandra trots att man kanske är i svackor på andra plan med dålig sömn, gravidkrämpor och dåligt humör. Vi har tagit oss igenom mycket och valt att skaffa två barn och båda har vart 100% planerade så vi vet vad vi gett oss in på trots allt. Vår familj blir snart komplett och vi längtar SÅ efter april nu <3.
 
 
 
 

Överraskad!

Daily life, Graviditeten med Zackarias Permalink1
Igår var en helt vanlig lördag. Jag och Christoffer hade planerat under veckan att umgås med några gemensamma vänner efter att barnen vilat och bara hängt allmänt och låtit barnen leka ihop. Våra döttrar är nämligen lika gamla och vi brukar ses då och då och äta ihop osv så det var ju inget speciellt alls :). När Robert fick hoppa in och jobba blev ju allt lite konstigare att inte ses allihopa men vi sa att vi kunde ses så att barnen får leka när vi ändå planerat in det så får Robert dyka upp när han jobbat klart helt enkelt så vi höll tiden ändå och åkte hem till Ninni och deras dotter Milia en stund. Knappt 15 minuter efter vi kommit dit så ringer det på dörren och vi tänker att det är väl Robert som ringer på dörren för att han tror att Ninni satt kedjan på dörren. Ninni tittar i dörrens titthål och någon håller ju för så det är ju typiskt Robert att göra en sådan sak. Men när hon öppnar var det inte Robert utan Sandra och Matilda som titta förbi och säger åt mig och Ninni att följa med.
 
Både jag och Ninni är gravida med varsin pojk och är beräknade med 3 veckor emellan så det vankades alltså Babyshower. Jag hade inga som helst aningar och inte Ninni heller, men de hade ju givetvis planerat in detta i flera veckor ihop med våra sambos så det var ju meningen att vi skulle ses just denna dagen så de fick kidnappa oss så det var väl tur för dem att det gick och lösa med barnvakt osv för Ninnis del när Robert var iväg och jobbade, haha. Christoffer fick ha hand om både Nellie och Milia en stund tills Milias farmor hämtade henne så det löste ju sig men Ninni fick lite panik först som bara skulle åka ifrån henne (fullt förståeligt!).

Jag och Ninni blev skjutsade till Matilda där de hade pyntat jättefint och gjort blöjtårtor och ordnat fika och lättare lunch. Så himla fint och mysigt allting, det märktes verkligen att de lagt ner själ i det! <3 Vi hade frågesport och "gissa bajset" (smält choklad i en blöja) och vi fick sedan en anteckningsbok var där allihopa skulle gissa när grabbarna ville titta ut, hur långa de kommer vara och vad de kommer väga. Vi får se om några veckor om någons gissning är rätt ;D. Fick jättefina saker till lillebror och en stor och en liten blöjtårta som man inte vill ta isär för de är så fina. Nu väntar vi alla otåligt på Ninni och Roberts lilla pojk som är beräknad att titta ut först i täten, 28 mars. Ska bli så kul att se om han är lik sin storasyster Milia. Vår knodd är ju beräknad 19 april så han har en liten bit kvar ännu.
 
Tusen tack tjejer för en supermysig barnledig eftermiddag och rolig dag, ni är underbara! <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ps. Tack Sandra och Matilda för de fina bilderna!
Till top