Rastlöshet.
Ja vad gör man när man helt plötsligt blir kreativ och inte kan sova? Jo, man ändrar på sin blogg som man nästan aldrig uppdaterar. Jag är väl rolig jag! Men fräscht blev det, och nu kanske känns lite roligare om folk skulle få för sig att läsa när det faktiskt finns något att läsa :).
Idag har jag inte direkt gjort något spännande. Dagarna går så fort, men man minns knappt vad man gör med dem. Jobbat, städat, träffat familjen och tagit det riktigt lugnt har jag gjort iallafall. Börjar få ordning på mitt place nu och bortsett från att det är på andra sidan stan mot vad jag en gång vart van vid så börjar det faktiskt bli himla mysigt. Men jag längtar verkligen tills jag och Christoffer skaffar våran lägenhet. Med våra saker. Där vi ska bo, tillsammans. Vi är ju liksom med varandra mer eller mindre varje dag, och det börjar bli jobbigt att planera vart man ska vara, vad man ska ha med sig osv. Så det ser jag fram emot - att ha allt på ett och samma ställe. Även om jag tror erfarenheten av att bo själv kommer göra mig gott, och kanske - förhoppningsvis blir det sista gången jag får uppleva den, så jag får ta vara på den :). Men jag tror verkligen på oss, och hade jag inte gjort det hade jag såklart inte vågat ha planer på en framtid ihop med honom. Vi har sjukt kul ihop. Vi gillar samma mat. Vi har drömmar och mål åt samma håll. Vi är lika spontana båda två. Vi kan prata om precis allt. Vi är varandras bästa vänner. Vi tokiga två - under ett och samma tak, permanent, kommer vara det bästa på länge!
Idag har jag inte direkt gjort något spännande. Dagarna går så fort, men man minns knappt vad man gör med dem. Jobbat, städat, träffat familjen och tagit det riktigt lugnt har jag gjort iallafall. Börjar få ordning på mitt place nu och bortsett från att det är på andra sidan stan mot vad jag en gång vart van vid så börjar det faktiskt bli himla mysigt. Men jag längtar verkligen tills jag och Christoffer skaffar våran lägenhet. Med våra saker. Där vi ska bo, tillsammans. Vi är ju liksom med varandra mer eller mindre varje dag, och det börjar bli jobbigt att planera vart man ska vara, vad man ska ha med sig osv. Så det ser jag fram emot - att ha allt på ett och samma ställe. Även om jag tror erfarenheten av att bo själv kommer göra mig gott, och kanske - förhoppningsvis blir det sista gången jag får uppleva den, så jag får ta vara på den :). Men jag tror verkligen på oss, och hade jag inte gjort det hade jag såklart inte vågat ha planer på en framtid ihop med honom. Vi har sjukt kul ihop. Vi gillar samma mat. Vi har drömmar och mål åt samma håll. Vi är lika spontana båda två. Vi kan prata om precis allt. Vi är varandras bästa vänner. Vi tokiga två - under ett och samma tak, permanent, kommer vara det bästa på länge!
