» Elin Algotsson

Grill och nödvändigheter.

Daily life, Mat och recept, Tankar Permalink0
Nu är vi mätta och nöjda här hemma. Barnen sover båda två just nu så vi njuter av lugnet och tystnaden en smula, hehe. Till middag blev det grillad fläskfilé, crisscuts, kroketter och sallad. Supergott! Trotsade regnet som droppade ner och grillade under parasollet idag, min rediga karl!
 
Vi tog en sväng till Ica och handlade nödvändigheter innan hela familjen. Bl.a. ersättning och blöjor. Det går ju åt båda två som tusan nu med en liten hemma. Månadsbudgeten blev vi ju tvungna att höja ett snäpp iom att jag slutade amma också, men vi alla trivs bättre såhär så det är jätteskönt att det beslutet känns så bra trots att anledningen att jag fick sluta inte var helt rolig. Men så kan det vara ibland! Lite komiskt att när Nellies blöjkostnad sjönk drastiskt iom att hon sköter flera behov på pottan och toaletten så började vi om igen med Zackarias, haha. Men sen när blöjperioden är över för båda barnen är det slut på blöjor helt och hållet och det känns skönt att veta. En fördel med täta barn är ju det att den perioden sker i ett svep. Även om det är tufft väger fördelarna över allting och jag hade inte velat ha det annorlunda.

 
 
 

Hur håller man humöret uppe?

Daily life, Graviditeten med Zackarias, Tankar Permalink2
Det är otroligt svårt att hitta motivation till någonting just nu. Ogillar starkt att vara såhär negativ och dyster som jag är just nu. Men det är inte roligt nu i slutet av graviditeten. Jag önskar att jag kunde tycka det var mysigt och bara känna längtan och peppen just nu, men det är tyvärr långt ifrån verkligheten. Självklart längtar jag och ser fram emot vårt första möte med den lilla grabben vi väntat på så länge nu. Idag gick jag in i vecka 37 och graviditeten räknas som fullgången om en vecka. Men jag har känt mig så färdig i flera veckor. Jag är väl medveten om att jag fullt troligt kommer gå över tiden då graviditeten med Nellie var mer eller mindre likadan och lika tuff i slutet. Men då hade jag bara mig själv att anpassa dagen efter, så är det ju inte nu. En vardag med en snart 1,5 åring och vara höggravid är tuff, det är ingenting jag tänker ljuga om eller sticka under stolen med. Att dessutom få uppmaningar och skäll av bekanta för att man bara klagar på att det gör ont och är jobbigt men inte ser till att bli sjukskriven så att Christoffer kan vara hemma och vabba och bli ifrågasatt hur man ska orka med två barn om man klagar redan nu gör det absolut inte lättare.
 
Det finns tusen anledningar till att jag inte är sjukskriven och Christoffer inte är hemma och tar hand om Nellie om dagarna. Dels har jag bättre dagar då jag faktiskt orkar och är näst intill smärtfri, sen förlorar man otroligt mycket på att vabba så det är ju inget man vill göra i första taget dels för arbetets skull eller för ekonomins skull. Sen minns jag mycket väl processen förra graviditeten när jag skulle bli sjukskriven och den var långdragen och jag blev rejält ifrågasatt varje gång jag var hos läkaren trots att jag knappt kunde gå, sitta eller stå. Jag nämnde sjukskrivning denna gången för min barnmorska och jag skulle i princip behöva vara konstant sängliggande och inte klara att ta hand om Nellie alls för att det skulle bli möjligt. Men riktigt så gravt är det inte att jag orkar ta den peocessen och framförallt inte nu med så kort tid kvar. Jag har jävligt ont, är orkeslös och begränsas fysiskt och Nellie drabbas absolut när jag inte kan leka med henne som förr, men Christoffer är ett telefonsamtal bort om det absolut krisar och inte skulle funka, och jag har familjemedlemmar som kan avlasta ibland. Men så är det det här med stoltheten att behöva be om hjälp när man bara vill motbevisa alla som ifrågasätter ens förmåga och föräldraskap. 
 
Vecka 36 sammanfattning - flimmer för ögonen, klåda på magen, foglossning, förvärkar, andningssvårigheter, sömnlöshet, aptitlös, illamående, orkeslös, nya bristningar, humörsvängningar deluxe. Hoppas verkligen på att vecka 37 blir lättare!
 
 
 

Tankar inför barn nummer två.

Daily life, Graviditeten med Zackarias, Tankar Permalink0
Söndag idag och veckorna bara rullar iväg. Snart bara en månad kvar tills lillknodden i magen är beräknad och man börjar förstå storheten och att livet snart ställs om på nytt. Man längtar efter den där lilla bebisbubblan och är riktigt nyfiken på vem det är därinne samtidigt som man är lite panikslagen över hur tiden och kärleken ska räcka till för två barn. Bärsjal och bärsele är två riktigt bra uppfinningar som lär användas massor här hemma nu med barn nummer två. För som det känns just nu har Nellie fler behov som kräver uppmärksamhet än vad en bebis har så lillebror han kommer nog mest få vara med i farten i början haha. Men det har sin charm det med! Vill ju absolut inte framkalla onödig svartsjuka genom att låta den nya individen ta över allt och sätta Nellie åt sidan. Men vi hittar till slut vårt sätt tror jag och en balans på det :). Extra viktigt eftersom Nellie inte börjar förskola än på ett tag att verkligen finna balansen i uppmärksamhet och hitta på stimulerande saker med henne. Men jag hade inte velat ha det annorlunda. Vill att hon ska vara delaktig från första stund med sin lillebror och inte känna att vi skickar iväg henne även om jag absolut tror att hon skulle älska att gå på förskola och leka med andra barn och allt vad det innebär så får det vänta några månader till. Dessutom skönt att slippa oroa sig för onödiga dagisbaciller för en ny bebis iallafall i den känsliga perioden i början.
 
Det är ju svårt att tänka sig in i hur det blir innan man är där. Sen är alla barn och föräldrar olika. Somliga kanske aldrig använt bärdon med sina barn och tycker det känns jättefel medan somliga använder det JÄMT. Vi var nog något mittemellan när Nellie var liten. Vi var tacksamma att ha en bärsele och sjal och den användes mycket för att underlätta vardagen i hemmet eller om man skulle gå någonstans där det inte var optimalt med vagn. Men annars föredrog iallafall jag att ha henne skyddad i en vagn framför i en sjal eller sele när man var ute om möjligheten fanns. Sen kändes det viktigt att låta henne få öva på att rulla, krypa och allt sådant på egen hand även om sjal/sele såklart inte hämmar utvecklingen på det viset så var det skönt att vara fri ibland och bara inspektera ens barn upptäcka världen på sitt sätt. 
 
Med lillebror och barn nummer två kommer jag absolut inte känna stress över att han ska lära sig massa saker. Han får gärna vara bebis så länge han kan för min del. Nellie var ganska tidig med mycket och gick första stegen vid strax innan 9 månader och gick helt själv vid 10 månader och nu i efterhand hade hon absolut inte behövt ha så bråttom. Hon växte ju upp SÅ fort tack vare det. Ska absolut uppskatta och njuta mer av alla faser av utvecklingen denna gången med vårt nya tillskott!
 
Nu längtar vi massor och räknar ner varenda dag till första mötet med lillebror. Ska bli så intressant och spännande att se oss tackla vardagspusslet med två barn, mindre tid för varandra och förmodligen mindre sömn. Men jag är inte orolig för vi vet vart vi har varandra och hjärtat slår fortfarande extra slag när Christoffer kommer hem från jobbet. De där små pussarna i vardagen är viktiga och hela dagen blir knäpp om vi inte pussas när Christoffer åker till jobbet och kommer hem från jobbet. Man har sina små saker för att inte tappa varandra trots att man kanske är i svackor på andra plan med dålig sömn, gravidkrämpor och dåligt humör. Vi har tagit oss igenom mycket och valt att skaffa två barn och båda har vart 100% planerade så vi vet vad vi gett oss in på trots allt. Vår familj blir snart komplett och vi längtar SÅ efter april nu <3.
 
 
 
 
Till top