» Elin Algotsson

Barnet

Fostret väger omkring 3,2 kilo, är ungefär 50 cm långt och är nu förberett för sin födelse! Fostret har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom dina antikroppar, som kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna.

Fostrets hjärna utvecklas hela tiden och kommer inte att vara helt färdig förrän barnet är runt två år. Tånaglarna har vuxit ut nu och täcker hela tån.

Mamma

Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över nu. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar men härda ut, snart är förlossningen här.

Du behöver sova och äta ordentligt för att orka med förlossningen. Om det är första barnet kan förlossningen ta upp till något dygn och det är inte ovanligt att du förlorar både en och två nätters sömn. Försök att vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen om du har möjlighet. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att vara så utsövd om det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Har du svårt att sova – vila istället. Om du har barn sedan tidigare kan det vara svårt att vila på samma sätt som under första graviditeten. Försök då att be din partner eller någon annan i din närhet om hjälp.

I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter.

Pappa/partner

Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.

Läs gärna artikeln om vad som händer när ni blivit inskrivna på förlossningsavdelningen.

Hos barnmorskan/kontroller

Nu kanske du går på ditt sista besök hos barnmorskan före förlossningen. Men försök att inte bli allt för besviken om det blir några besök till.

Du har väl telefonnummer till förlossningen, och till barnavårdscentralen som du ska kontakta efter hemkomsten från BB?

 

 

 

Vecka 39, mindre än 2 veckor till BF och ingen bebis här än :). Haft lite känningar och förvärkar som kommit stundtals men avtagit, men inte mycket mer än så. Hon verkar då inte ha särskilt bråttom ut än iallafall den lilla därinne.

 

Väskorna är packade och ska bäras ner i bilen nu i helgen - allt för att ha så lite som möjligt att tänka på när det väl blir dags. Att kånka ner en resväska 3 våningar mitt i natten (om det skulle hända då) känns sådär lockande för Christoffer om jag skulle behöva hjälp ner för trappan till exempel. Så ett stressmoment mindre är såklart att föredra. Vem vet om det ens blir såpass att man får skynda sig ner till bilen när det väl blir dags? Det kan lika väl ske jättelugnt och komma smygandes under en hel dag eller flera dagar, det kan bli jättelångdraget, det kan bli igångsättning 2 veckor över tiden eller vad som helst. Det kan man ju inte veta. Men hellre att vara beredd på "det värsta" och slippa tänka "Fick jag med mig den nu då?" genom att ha sakerna redo. Och om vi skulle vara iväg så har vi det vi behöver i bilen. Så ser vi på den saken iallafall!

Nu i slutspurten går man lite som på nålar. Man är så förväntansfull och nyfiken, men samtidigt känns det inte som att det är så nära som det faktiskt är. Christoffer är ju redo på telefonen varje dag på jobbet numera haha. Varje sms han råkar få så frågar någon - Ska du inte kolla? Det kanske är dags! Men tro mig, jag skickar inte ett sms om jag känner att "Älskling, det är nog dags att du kommer hem nu för det blir nog bebis snart!" Haha. Så dum är jag inte ;). Jag är envis helt klart, åker inte till sjukhus i onödan, men riktigt så envis tror jag inte att jag är så att jag inte kan ringa min egen partner in crime. Men vem vet?