Jag lever. Och Iza också.
Iza kom tillbaka efter 8 dagar. Hon låg och tryckte under grannens bil när jag var ute med ficklampa och lockade mitt i natten en kväll. Himla tur jag bestämde mig för att gå ut just den kvällen. Våran fina misse.
Christoffers semester är slut och vi är tillbaka i vardagen igen. Nästan iallafall. Om några dagar är det bröllop för några av våra närmaste vänner. Jag ska vara tärna och är sjukt nervös över det! Tänk om jag snubblar eller något? Hemska tanke. Jättekul iallafall att få äran att vara tärna. Så mysigt med bröllop och jag kommer lipa sönder verkligen! En hel del att fixa innan men det ska bli så kul :).
Bloggen har tyvärr hamnat ner på prioriteringslistan med en unge som går längs med alla möbler och kräver uppmärksamhet många timmar om dygnet. Sen att jag inte vart i toppform psykiskt har påverkat en hel del. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknat det. Saknar att dokumentera mina dagar och kunna läsa tillbaka vad vi hittat på! Men det får ske när det sker. Just nu vill jag inte göra det för att jag känner att jag måste utan för att jag VILL.
Nellie är snart 10 månader och tiden går så sjukt fort att jag vill gråta. Snart börjar hon ju typ på förskolan. Usch, jag vill inte. Min älskade unge, jag vill vara med dig hela dagen varje dag :).
Idag var jag ute och promenerade med vagnen i det underbara vädret :). Hämtade paket och pushade mig själv för att inte bli lat och ta bilen. Nellie sov ju dessutom så det var win win situation. Plockade lite vildhallon på hemvägen också, så gott. Snart ska jag börja sätta nya mål för mig själv. Ändra livsstil (kost) och få bort sambokilona för gott. Längtar!
