» Elin Algotsson

Kvällen till torsdag blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Christoffer skulle ju egentligen upp till jobbet dagen efter, men vår lilla tjej vaknade efter 21 och kräktes. Och kräktes. Och kräktes. Och kräktes... Trodde aldrig det skulle ta slut. Vi lade henne mellan oss och bunkrade upp med handdukar och filtar för att slippa byta våra sängkläder precis hela natten. Tvättmaskinen gick varm där och då (tack och lov att vi inte bodde i lägenheten och behövde boka tvättid då). Vid 1-tiden somnade hon till slut riktigt mellan oss och sov till strax efter 5 så det blev inte alls många timmars sömn för henne där. Då när jag vaknat till liv började jag må illa och fick springa till toaletten. Då var det alltså min tur. Att spy och... ja ni vet ju säkert vad magsjuka innebär, när man är gravid måste vara en nära döden upplevelse när det är så intensivt. Fy sjutton vad hemskt och vidrigt det var! Vid 15 på eftermiddagen på fredagen var sista gången och sedan dess har vi varit symptomfria så strax har 48-timmars-regeln checkats av. Så kort, men intensivt blev det för vår del, tack och lov att det inte varade i flera dagar. Man känner sig så jäkla maktlös när ens barn är sjuka och mår dåligt och inte kan berätta någonting hur de känner eller mår. 

 

Igår fick Christoffer ett ryck för han var så rastlös av att behöva vara hemma instängd i tre dygn och bara chilla och vila när han själv inte blivit drabbad alls av magsjukan. Så vi tömde Nellies rum och så började han lägga hennes golv. Tog några få timmar bara så det var bra jobbat. Vilken enorm skillnad det gjorde! Ser så mycket mer enhetligt och mysigt ut nu. Nu vill man ju nästan byta golv i varenda rum i huset typ helst igår bara för man såg hur bra resultatet blev. Men man får fokusera på en sak i taget. Men man fick definitivt mersmak och ser fram emot all renovering som komma skall :).