En bitter, gravid och öm kvinna var det här.
Long time no see eller vad man säger! Prio har varit på annat håll och motivationen att uppdatera här har varit aningen låg tyvärr då måendet går upp och ner. Min lediga tid på kvällarna när Nellie somnat har blivit mycket soffläge och sängläge just nu. Längtar enormt efter att få ha min kropp för mig själv nu efter tre täta graviditeter.
Just nu är jag gravid i vecka 34 och utstår mycket mensvärk, förvärkar, onda sammandragningar, halsbränna och foglossning och jag vill ju inte bara uppdatera om allt negativt här, men att vara gravid är inte bara - iallafall inte för mig - lätt och rosafluffigt. Det är jättemysigt att gå och längta och drömma om hur lilleman ser ut och hur livet med honom kommer att bli och hur vi kommer vara som tvåbarnsföräldrar. Men det är ju inte den enda biten av att vara gravid. Är ganska labil och känslig just nu och bara att Christoffer kommer en halvtimme senare från jobbet än jag är beredd på kan förstöra en hel dag. På den nivån är det. Stackars min lilla familj, de kan inte ha det lätt haha. Var inte alls såhär hormonell och grinig med Nellie i magen, men då hade jag å andra sidan inte en 1,5 åring som uppehöll mina dagar och körde slut på mig, haha.
Jag önskar att sista delen av graviditeten skulle njutas av då det förmodligen är min sista, men det är inte lätt att njuta när man mår dåligt. Vill ju såklart inte att han ska komma tidigt så att hans första tid måste spenderas inlagd på sjukhus med slangar och sådant för att lungor och tarmar är omogna om jag får välja, så några veckor till får jag stå ut. Han kommer minsann få veta hur efterlängtad han är när han kommer ut trots att han har en otroligt negativ och bitter höggravid mamma just nu <3
Lillebrors rum har blivit målat och tapetserat nu så vi ska sätta upp lister och fönsterbräda i helgen och ställa in hans möbler (förutom spjälsängen och skötbordet som kommer vara i vårt sovrum i minst ett halvår eller så). Ska bli så kul att få fixa därinne. Äntligen ska det bli lite ordning hemma och då är vi äntligen redo för lillens ankomst. Bara vagnen vi ska hämta hem nu i mars någon gång så ska det kännas som att bitarna faller på plats.
